Rumi

Mevlana Jalaluddin Muhammed Rumi var sufimästare, mystiker och poet som levde
år 1207-1273. Hans poesi är tidlös.
Här är några av hans dikter, i översättning från en dansk tolkning av Folmer Blume Leide: “RUMI, kærlighedens digter” (2003)
med tillstånd från författaren.

Mötet mellan Rumi och Shams.
Detalj ur miniatyr från ett manuskript
på Topkapimuseet i Istanbul.

© Dana Jergefelt och Folmer Blume Leide 2007

Allt började med ett rop från min krävande själ:
“Ge mig näring, för jag är hungrig, och skynda dig,
för tiden är ett skarpt svärd.”

Mitt hjärta är så litet
att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga
så stora sorger i det?
“Se,” svarade Han,
“dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”

Du förhandlar inte om kärleken
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som endast
reflekterar ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.

Om du söker, så sök oss med glädje
för vi lever i glädjens rike.

Jag inser att den gryningen
där vi skulle mötas igen, aldrig kommer
så jag ger upp denna kärlek
lite i taget.

Men något i mig ler
medan jag säger det här, något som
skakar på huvudet och milt
kluckar: Knappast, knappast.

Din nåd säger: Kom närmare.
Din vrede säger: Dra dig tillbaka;
låt mig få veta vilken av de två jag ska lyda.

Ögonen. Du säger: Håll dem öppna.
Levern. Du säger: Låt den arbeta.
Jag nämner hjärtcentrat.
Du frågar: Vad finns då där?
Mycket kärlek till dig. Håll den för dig själv.

Det passar sig att jag inte ska sova om natten,
för i all hemlighet ger månen varje natt en kyss,
till den som räknar stjärnorna.

När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
då jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.

Idag har jag det så
att jag inte kan skilja lasten från åsnan.
Jag har det så
att jag inte vet
vad som är taggen
och vad som är rosen.

Gå inte utan mig

Dansande i extas går du,
min själarnas själ –
gå inte utan mig.
Skrattande med dina vänner
kommer du in i trädgården –
gå inte utan mig.

Låt inte himlen vrida sig runt,
låt inte månen skina,
låt inte jorden rotera,
låt inte dagarna gå,
utan mig.

De två världarna är glädjefyllda
tack vare dig.
Stanna inte i denna världen utan mig.
Gå inte till den nästa utan mig.

Låt inte dina ögon se,
låt inte din tunga tala,
låt inte dina händer hålla något,
låt inte din själ röras,
utan mig.

Månens ljus visar himlens strålande ansikte.
Jag är ljuset, du är månen –
gå inte upp utan mig.

Taggen är skyddad av rosen!
Du är rosen, jag är taggen –
Visa inte din skönhet utan mig.

Jag är din hammare
och de små stenarna under din mejsel.
Slå inte på stenarna utan mig,
rör inte mejseln utan mig.

Å, du kungens lycklige ledsagare,
drick inte utan mig.
Å, utkik på taket,
stanna inte däruppe utan mig.

Några kallar dig kärlek,
jag kallar dig kärlekens kung.
Du är bortom alla föreställningar,
du tar mig till ställen
jag inte ens en gång kan drömma om.

Å, härskare över mitt hjärta,
vart du än går…

…gå inte utan mig.

Du är mitt hjärtas ljus
och min själs tröst.
Du är också en riktig bråkstake.
Du håller ständigt på med att fråga:
”Har du sett Gud?”
Du vet utmärkt väl
att Gud inte kan ses.

Barnens lek

Lyss till poeten Sanai, som levde isolerat:
”Lägg huvudet där du har druckit vinet.”

När en berusad irrar omkring på gatan
gör barnen narr av honom.
Han faller ner i leran.
Han går snart än på den ena sidan, än på den andra.
Barnen följer efter,
de vet inte hur vin smakar
och vet inte hur hans berusning känns.
Alla människor på jorden är barn,
med undantag av några få.
Ingen är vuxen utom den, som är fri från begär.

Gud sa:
”Världen är en lek, en barnens lek
och ni är barnen.”
Och Gud säger sanningen.
Om du inte slutar upp med dina barnlekar
hur kan du då vara vuxen?
Utan andens renhet
om ni forfarande är mitt i lust och glupskhet
och andra behov, är ni som barn
som leker samlagslekar.
De brottas
och gnider sig mot varandra men det är inte samlag!
Detsamma gäller mänsklighetens strid.
Nationernas krig är som barnens krig,
oändligt meningslösa, karaktärslösa,
löjliga och föraktliga!
Det är ett käbbel med leksakssvärd
utan syfte och helt meningslöst.

Som barn på leksakshästar, soldater som hävdar
att de rider Buraq, Muhammeds natthäst
eller Duldul, hans mula.
Era handlingar betyder ingenting,
varken den sexualitet ni har eller det krig ni för.

För hjärtats människor är visdomen det som bär;
för kroppens människor är visdomen en börda.
Den visdom som inte är från Honom,
har intet fundament.
Vänta inte tills ni dör innan ni förstår detta.
Inse att era föreställningar, era tankar,
och era sanningar är som vassrör
som barnen har skurit av och leker är hästar.

De, som älskar mystiken, har ett annat slags vetande.
Vetenskaperna är som en åsna,
lastad och tyngd av böcker
eller som en kvinnas smink.
Det försvinner.

Men om ni bär ert bagage på rätt vis,
kommer det att bli till glädje.
Bär inte er kunskap av egoistiska skäl.

Förneka era begär och viljans kraft
och ett berg kommer kanske resa sig under er.

Slå dig inte till ro med namnet HU,
det räcker inte med att bara sätta namn på det.
Vad dyker upp från namn och egenskaper?
Den förtrollande och den vackra bilden av Honom,
som ska visa dig vägen till föreningen med Honom.

Katten och köttet

“Det spelar ingen roll om du är tung och trög
eller lätt och livlig, för Messias ord står fast:
‘Den som söker, han skall finna.’
Själva sökandet är en god vägvisare.
Använd all din tid till att söka,
för varje hungrande människa finner föda till sist
och härlighetens sol skall kasta sina strålar
på hans hjässa.”

Här kan du se dervischer dansa.

upp till början