Julaftonssmorgon. För många en tid av glädje och förväntning om en härlig helg tillsammans med sin familj, släkt, vänner. För andra en mer ansträngd tid, vare sig de firar med sin familj eller själv.
Vare sig det är på det ena eller andra sättet eller något annat sätt, så är tiden förgänglig och julen tar också slut. Både med tillfredsställelse över vad som varit eller med en utandning: Puh!

Idag gläds jag åt mina lunchgäster som kommer och äter gröt och skinkmacka. Jag gillar att fixa mat åt dem jag älskar. Får jag sällskap i köket är lyckan total. Det händer sällan dock.
Tiden från min födelsedag och fram till idag har varit fylld av ångest. Något har rört mig i djupet och stört. Har inte orkat fixa gran, som jag brukar älska att ha. Har ägnat mig åt att snickra, städa, se på tv och gå promenader. Prata med vänner. Hålla mig i rörelse helt enkelt och göra bra saker.

Och nu är julafton här. Paket är inslagna och namnade, ej rimmade. Skinkan griljerad och god. Bröd, gröt, sill, pepparkakor finns också. Ska sjunga i kyrkan i natt och i morgon bitti. Det mesta är bra.
Tänd ljus. Sprid ljus. God Jul alla.