Det är lätt att komma på musik som påverkat mig i livet. Jag har svårare att sålla. Nu har jag skrivit om musik att sjunga och spela. Dags för en vändning nu: Precis som ingen i vänstern på 1970-talet skulle gilla ABBA, vi gjorde det bara inte, så kan vi alla gott gilla ABBA idag. Särskilt efter den underbara musikalen och filmen Mamma Mia. Jag fick en helt ny syn på ABBA när jag såg musikalen i Stockholm. Och sedan kom filmen med två av mina favoritskådespelare, Meryl Streep och Pierce Brosnan. Jag bara smälter när jag ser den.
Under min utbildning till gestaltterapeut hade jag stor glädje av musiken och sången i Mamma Mia. Jag kunde använda den i morgonuppvärmningen och när jag var glad och när jag var sentimental och annat. Fortfarande ger den mig stor glädje, liksom annan musik som stöttar och utmanar känslorna i kroppen, dans och musik som når in i kroppens olika rum, som finner sorg, glädje, vrede och sensualitet.
Jag lyssnar på musik på ett annat sätt idag. Jag har svårare att ha ett sorl av ljud omkring mig numera. Oftast är tystnaden den bästa musiken. Jag hör den ändå inifrån. When all is said and done är en av mina Mamma Mia-favoriter.