Äntligen är det februari och ljuset kommer åter mer och mer och tiden går fortare än sega januari. Äntligen har jag också kommit på banan med 5:2. Och det passar extra bra, för fastlagssöndagen var igår.
Jag höll på hösten 2014 med den dieten och det gick bra fram till stambytet. Sen har vikten gått upp och upp och upp igen. Jag gillar min kropp oavsett vad, men det är bra av medicinska skäl att inte vara överviktig. Knäna och andningen tar stryk mest, förutom de inre organen, som är inbäddade i fett. Så nu är jag igång!
Det som är kul är att göra ett diagram på viktnedgången, ända tills den stannar upp; sen är det inget kul. Med excel är det lätt att fixa en sån. Behövs inga linjaler och färgpennor. Bara mata in siffrorna.
Kul är det också att ta som en utmaning att använda det jag har hemma att äta. Jag gillade matprogrammet där en kock gick hem till folk och lagade mat med det som fanns i kyl och frys. Här gäller det att vara kreativ och inte ha sötsaker hemma.
Idag var jag ordentligt hungrig på eftermiddagen, frukt och te fungerade inte för mättnad. Men vad fanns att äta med ganska få kalorier? 500 varje fastedag, måndag och torsdag. Förra veckan gjorde jag rödbetssoppa. Nu blev det en potatissoppa med lök, morötter och palsternacka. Hur enkelt som helst. Bara att skala, skära och putta ner i grytan med en buljongtärning. Och sist i med broccoli.
Nu är jag mätt och belåten ett tag igen. I morgon står jag på vågen och beundrar siffrorna. Jag riktigt längtar till varje ny morgon. Hur händelselöst liv jag lever, och det gör ingenting. Morgonens spänning är lagom, uppåt eller neråt och hur mycket, i min egen lugn och ro-tillvaro.