Lördagskväll med tankar på livet och det som gör livet värt att leva. Är det verkligen en mening med att leva ensam i möjliga tjugofem år framöver? Nej, det kan jag inte klara. Jag behöver både tid att vara själv och tid att tillhöra ett sammanhang, en familj, en man, en nära vän. Att det kan vara så svårt att finna en väg, anade jag inte den gången jag valde att gå MIN väg och lämna det sammanhang jag hade. Så vad är min väg nu? Inte Danmark i alla fall. Dörren är stängd. Inte min, men hans.
Att vara ute på facebook ger inte längre någon mening. Det fyller tid som jag kunde ägna åt annat. Läsning till exempel. Eller promenader. Eller träffa familj och vänner på riktigt. Framförallt det. Jag är trött på länkar och reklam och meningslöshet. Jag söker kontakt och mening. Kanske kan det fylla mina sista år i detta livet mer än facebook.

Idag köpte jag en skridskohjälm. Det enda som fanns kvar i affären var en rosa barnhjälm i storlek medium. Alla svarta och vita var slut. Hahaha… jag är nog en av de få farmödrar som åker skridskor med en rosa hjälm. Det gick fint. Mitt barnbarn Tuva tyckte att det var kul att min hjälm var rosa, precis som hennes.

Nu har jag varit på banan med 5:2 i snart två veckor. Två kilo lättare är jag. Redan är det lättare att knyta skridskor och få på mig jeansen. Bra så. Och det kan jag fira med en danmarkssnaps, jättegott porsbrännvin, ugnstekt potatis, morot, lök, lax och fisksås. Toppengott. Men ensamt till tider. Tja… sånt är mitt liv. Jag har valt det själv. Hoppas jag finner mer mening med min tillvaro framöver. Mitt senaste danmarksäventyr är över för denna gången. Nu får jag nöja mig med tv från mitt älskade Danmark. Ikväll med Melodi Grand Prix. Inledningen till den är helt och hållet osvensk. Og det kan jeg godt lide.