Jag drar ut på att gå upp. Vill inte lämna sängvärmen. Funderar över dagen som är här. Ska jobba. Känner mig lite osäker över dagen. Kommer jag kunna göra mitt eget jobb eller måste jag vara vikarie åt andra? Det är inte roligt att känna den osäkerheten. Jag tycker inte om det. Jag ska inte vara vikarie åt andra.
Idag ska jag bli intervjuad av ett par studerande på specialpedagogutbildningen. Jag utsatte andra för det när jag gick där. Då är det inte mer än rätt att jag får bli utsatt nu då, tänker jag.
Sen ska jag hem och göra kisse sällskap. Jag har lite att fundera på med diktprojektet med. Och så den ständiga planeringen till skolan, som ligger som ett raster över alla dagarna under terminen. Jag undrar ständigt över om jag vet vad jag ska göra. Alldeles säkert en sorts yrkesskada.