Så är äntligen dagen som jag väntat så länge på här. Idag, ikväll är det sextio år sedan jag föddes.
Jag blir hemma i lugn och ro. Jag ska ta hand om mig, kontemplera, bada, vara, baka tårta och ordna med maten till ikväll då mina barn och deras familjer kommer.
Det är att vara utan återvändo på många sätt att fylla sextio. Den största delen av livet har varit. Vill jag ändra på något, är det till största delen försent. Det är en tid av acceptans.
Det som har varit har varit.
Och hur vill jag leva mina sista år? kommer som en nyfiken fråga i mig. Framtiden står på glänt, dörren till min frihet är förhoppningsvis inom räckhåll. Jag vill gärna hinna vara pensionär med egen tid att leva. Det hägrar. Och var vill jag bo? Jag kan leka med tanken om att bo ett år i Norrland och ett år i Danmark. Och köpa ett hus med en trädgård. Och ägna tid och omsorg åt barnbarnen. Skaffa en katt. Eller till och med en hund?
Ja, fantasierna finns där.
Och det är idag jag fyller år. Jag är tacksam för att jag får vara med och uppleva det här skiftet. Nu är dagen här!

Jag går i strandkanten vid Atlanten, i Marocko, i november och njuter. Foto: A T