Å så skönt att veckan är slut. Jag med. Inte skönt. Helt utslagen. Går mellan soffan och sängen och när ögonlocken vill falla ner, så rör jag på mig, så är jag vaken lite till.
Jag har fått en kram idag, av en man som verkade glad att se mig. Det var fint. Jag behöver sånt ibland. Bjuder han ut mig, tänker jag tacka ja. Och gör han inte det är det ok det med. Jag letar inte aktivt efter någon. Jag tänker bara att det kan vara trevligt att lära känna nya människor. Jag tycker det är svårt att få nya vänner. Jag vet inte hur man gör riktigt.
Jag har lämnat in veckans danskauppgift, en jättekonstig sak att översätta. Tänk om jag har missförstått hela uppgiften? Det är ju så med svenska och danska att det är upplagt för att missförstå emellanåt.
Ikväll ska jag bara softa och göra i ordning kläder till i morgon. Det blir en lång dag inne i stan. Stackars kisse, som får vara ensam hemma igen. Antagligen åker jag hem mellan dagens föredrag och kvällens uppträdanden på Rumifestivalen. Hoppas att pendeltågen går ordentligt. Det gjorde de inte igår. Då var det riktigt jobbigt att åka in till universitetet. Det tog 1 timme och 45 minuter. Och lika lång tid tog det att åka hem.
Nå, jag tror det blir en bra helg med många nya intryck. Det kan jag behöva. Jag är ju mest hemma annars. Och på jobbet.