Fredagskväll och eftertänksamhet. För en vecka sedan var det fullt ös i kyrkan med orgelkonsert, körsång och saxofonsolo. Helt fantastiskt dag! Efteråt fest hemma. Tyvärr kunde inte alla få plats, men många var vi.
Det har tagit en vecka att diska, få undan mat, ge bort, frysa in och äta upp resterna. Presenterna är uppackade och listor skrivna. Blommorna börjar vissna, ska gå igenom dem och sortera ut de som fortfarande är fina.
Förunderligt och mäktigt. Allt. Enda saknaden är den som fortfarande kan röra mitt hjärta. Nu med bortavaron och tysnaden i en mörk sorg. Bra att tända ljus då.
Borta men inte glömd. Glömmer aldrig.

2016 börjar ta slut. Fyra arbetsdagar kvar. Mycket att göra. Men sen får jag vila. Har inget tryck på mig att göra något särskilt, skönt med kravlösheten. Hade gärna haft planer, men det har jag inga. Nu ska jag gå in i nya året med nya planer eller inga planer. Ska jag byta jobb? Ska jag gå fortsättningen av familjekonstellationskursen? Ska jag spara pengar till framtiden som pensionär och till en kontantinsats på ett hus? Jodå. Något blir det. Men vad? Ingen aning än. Jag ska vila från beslut ett tag.
Sista halvåret har varit fullt av planer och firande. Nu blir de oplanerat och ofirande.
2017 – snart är vi där.
Gode Gud, ta hand om mig och gör mina dagar lugna och fina. Ta hand om världen, som behöver någon som vakar över den. Stora förändringar kommer. Må vi så klara oss igenom prövningarna. Amen!