Mellandag är precis vad det är. Mellan jul och nyår. Bilden är från juldagen, en promenad i närheten här, tillsammans med en god vän. Bilden påminner om Danmark konstigt nog. Ljuset och löven på marken. Och så är det inte alls, det är Handen vid andra sidan gropen.
Mellandag. Jaja… Snart är det gamla året tillända och det nya tittar fram bakom kröken. Jag har ägnat några tankar över vad det nya året kan föra med sig, föutom en mer osäker värld, med en oberäknelig president i USA: hur kommer det påverka oss här i Sverige? Läget har aldrig varit så svajigt vad jag kan minnas förr.
Jag vill inte vara rädd och undvika världen utanför. Det som sker, det sker. Jag vill möta världen med en tillit till att vi är fler som vill ha fred och ro, än det är som vill ha terror och fasa. Det är min grundinställning. Vardagen kommer vara det som är grunden. Och händer det något, så åter tillbaka till vardagen. Livet går vidare oavsett vad som sker. Det är faktiskt så. Och det kan vara en trygghet att ha med sig, också att vi är hållna av Gud, med hjärtat i Guds hand. Det är också en livsinställning som ger mig tillit och ro.
Fred och ro. Tillit till att allt ordnar sig. Som det står på bonaden jag fick till min födelsedag:
Allt kommer att gå bra.