Äntligen mars! Jag har varit ute på promenad i det nollgradiga vädret och är nöjd med att jag kom ut en sväng, det händer inte alla dagar. Men dock idag. Och så är våren inom räckhåll. Jag räknade ut att det är tjugo arbetsdagar i mars och sen fjorton i april. Det är något att se fram emot. Fast jag kommer nog upp lättare de dagar jag arbetar. Det finns något i mig som jag skulle vilja kalla för PLIKT. Den gör att jag kommer iväg till arbetet med eleverna. Den ser till att jag inte somnar om. Den ser till att jag får en lön varje månad. Utan plikt – inget arbete.
Undrar hur jag blev så plikttrogen… kanske var mina föräldrar också sådana. Man skulle jobba helt enkelt och förtjäna sin lediga tid. Plikt låter stängt och vasst, men jag tror det är något att vara glad för att ha. Ett ansvar.
Och ett ansvar är det att ha ett hus. Det är min plikt att ta hand om det, så länge som det är i min ägo. Likaså träden som finns här. Nu har en björk spruckit och det är risk för att det fäller sig själv i nästa storm. Min kära hängbjörk. Som stått där i alla år som huset funnits. Mina livsträd. Hur ska jag klara mig utan er här på landet? Jag vet inte hur. Men det är min plikt att se till att träden inte skadar varken folk eller egendom. En bit av dem kommer få vara kvar.
Vad mer? Jag drömmer mycket. Jag vill inte vakna. Det är fina drömmar. Morgnarna är värs med att behöva vakna och inte ha plikten jobbet att gå till. Hur ska det bli när jag är pensionär då? Ingen aning. Jag kommer kanske vända på dygnet, så att jag är vaken på natten och sover på dagen. Så slipper jag känna tvånget att vakna och gå upp på morgonen.
Gläds nu istället åt ”mars, april har knopp i håret”. Välkommen vår!