Nätterna igenom håller jag på att lyssna igenom gamla avsnitt av ”På minuten”. Fast jag somnar oftast så bra till dem, så jag får lyssna om och om igen på avsnitten. De avsnitt som är helt minnesvärda sparar jag. T ex det när Kajsa för första gången kommer igenom en hel minut, efter flera år i berättarpanelen. Andra avsnitt måste jag slänga, så att jag inte tar upp en massa plats på datorns iTunes i onödan. Det handlar alltså om att städa och få mer plats, trots att det bara rör sig om ettor och nollor i ett datorminne.
Det är dags att se över mer fysiska saker med här hemma, som t ex blommorna. Ska jag ha kvar den risiga passionsblomman eller orkidén som nog aldrig mer kommer blomma? Och hur är det med pläden jag aldrig använder? Går den att tvätta? Kuddar som känns döda, brukar jag med jämna mellanrum byta ut utan samvetskval. Inte ens på landet ska någon behöva stå ut med dåliga täcken och kuddar. Böcker jag vet att jag inte kommer läsa mer åker ut direkt. Jag vill inte ha fler böcker i mina bokhyllor heller. Bara såna som känns viktiga för mig.
Och hur är det med fysiska personer då? Vänner som inte känns som vänner längre? När är det dags att gå vidare och säga ajö, ajö och tack för det som varit? Är det när kontakten känns obefintlig eller usel gång efter gång? Eller rinner allt bara ut i sanden kanske? Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag varken vill eller orkar hålla fast vid saker och människor, som jag förut gjort.