Jaha… så är det sommarlov igen. Denna tid som jag brukar längta så mycket efter. Som är varm och god och fylld av längtan efter jord och blommor. Och just nu är det inte så. Har ingen lust. Ingen längtan. Utan riktning. Som jag brukar ha det emellanåt.
Danmark, denna längtan dit, nej. Danmark är för litet. Längtan norrut, nej. Vill inte. Längtan efter någon, nej. Finns ingen att längta efter.
Kanske har jag inte haft ro att tänka och känna efter vad jag vill – behovsinventering – som en dansk vän sa. Nej, antagligen inte. Dagarna har varit fulla av skola, söka jobb, avslutning och packning. Nu är det gjort. Kartongerna – alldeles för många – står packade och väntar på transport till hösten till nya skolan. Men nu då? Nix!
Dags att börja packa och fixa till fönsterbytet. Hack i häl på det andra. Ingen tid att andas och vila. Fast jag får ta pauser ändå, för jag är inte ung längre. Orken tryter oftare.

Kanske tar jag och cyklar en sväng i helgen. Behöver finna någon ny väg att ta mig fram på. Så länge jag kan cykla. Så länge jag vill något. Så länge jag orkar. Och hoppas, så här första dagen i resten av mitt liv, att sommaren kommer fylla mer än jag har förhoppningar om. Ungefär så.

Lite musik som passar morgonen kommer här. Allt är skört. Livet. Orden. Varandet. Jag. Du?