Tänk om jag bara hade vetat hur svårt det skulle bli! Hade jag då givit mig in i det?
Det är dagens fundering.
En del saker visste jag: Att en katt bara lever ett visst antal år. Att föräldrar oftast går före till evigheten. Att jag en dag skulle växa upp och ta ansvar för mig själv. Ansvaret är för övrigt det som är svårast att förstå att jag har.

Inte visste jag att jag skulle bli så helt förälskad i mitt hus.
Inte visste jag att jag skulle bli så fast förälskad i honom.
Inte visste jag att jag en gång skulle bli över 60 år och snart pensionerad från mitt arbete.
Och att de dagar skulle komma då det var både dags och svårt att lämna allt.
Separationer är värst. Inte alla. Men en del.
Jag kommer nog aldrig över de värsta.