Går omkring i min trädgård och njuter av blommorna. Dessutom ska de skötas om, rabatterna rensas och gräset klippas. Långsamt tar jag mig an arbetet. Det är som om jag behöver en lång startsträcka, innan jag kommer igång. Helst i sol och värme.
Jag lyssnar på radion som jag tar med mig dit jag går. Sommar. Allvarligt talat. Tendens. Dagens dikt. Om att sköta om gamla hus. Trädgårdsdags. Det är många program som passar att lyssna på i stilla meditativ stämning.
Och när jag behöver vila sitter jag på olika ställen. Inne. Ute. I hammocken.
I trädgårdssoffan. Vid trädgårdsbordet. På trappan.
Allt har sin tid. Allt har sin plats. Är jag i fas med min tid? Är jag på rätt plats? Klart jag funderar. Svaret är nej. Jag är inte i fas. Jag är i otakt med mycket. Jag är på fel ställe. Men trädgården, blommorna och huset är i mitt hjärta. Svårt är det att skiljas från sitt jordiska paradis. En dag blir det så. Sådan är livets gång.

Finlands vita rosor blommar vidunderligt och troget.

Aklejor med frön från Danmark, Trosa och fröpåsar. Vilka är vilka? Spelar ingen roll längre.

En överlevare. Rosen dog och bredvid planteringsgropen dök denna vilda upp.

Höga och stolta står de där i rabatten som inte ville ta sig. I år har de överglänst sig själva. Otroligt vackra. Jag kysser dem så ofta jag kommer ihåg att göra det.

En plats för vila.

Och här är jag, min skugga. Lever på skuggsidan i näringsfattig jord. Också en överlevare, på sätt och vis.