Idag läggs min lägenhet ut till försäljning och jag har inget nytt ställe att bo på än. Det är klart det är en chansning, men så är det ibland i livet, att man får ta en chans till förändring, genom att kasta sig ut i det okända. Jag vågar. Jag gör det. Jag kommer hitta ett nytt ställe att bo på. Det intalar jag mig i alla fall.

Jag ska inte bo så här nära en landsväg. Bilarna kör både snabbt och ofta förbi där. Extra trafikstört läge dessutom med järnvägen som går förbi bara ett par hundra meter bort. Tågen mot Danmark…

Medan jag väntar på mitt rätta ställe, tittar jag på hus att bo i som pensionär. Jag ska absolut inte bo i huset på bilderna här. Jag kan dock fascineras av byggstilen och orden som är målade på eternitplattorna. Hur tänkte den som gjorde det?

Men jag vill så gärna ha ett hus med utsikt över landskapet, gärna över vatten och med mycket himmel. Helst inte så många grannar. Natur runtomkring. Lagom stort för mig utan att vara för litet. Kunde jag ha flyttat mitt norrlandshus närmare stan, så skulle jag ha valt det; ett hus med själ och djup, som jag känner utan och innan i stort sett. Med vackra fönster och dörrar. Rofyllda rum. Med en vacker trädgård, där jag kan ha mina rosor och rabarber. Dit mina barn och deras familjer med barnbarnen gärna kommer.
Det är ju drömmen om mitt bästa hus jag har.

Förr hade jag drömmen om att bo i Danmark ett år. Den har jag kvar. Visst. Men först får jag arbeta klart mina år i skolan. Sedan… då…. kan jag vara fri att göra som jag själv vill. Har jag fyra månader kvar att jobba eller fyra år? Det vet jag ännu inte. Något däremellan kanske. Sen ska jag sitta och fika både ofta och länge.

Nu ska jag först och främst leta efter en lägenhet i ett hus med hiss i ett centralt läge i förorten där jag bott sedan barndomen. Hoppas jag har råd med en trea. Ett rum ska jag ha till min firma. Ett vardagsrum. Ett sovrum. Utsikt över skog. Närhet till vatten och skog. Det kan väl inte vara så svårt att hitta? Håll tummarna för att jag får det jag söker. Annars vet jag inte vad jag gör. Jo, flyttar absolut. Jag ska inte bo kvar här. Så mycket vet jag.