Här är en av mina promenadvägar på lunchrasten i Jordbro. Där kan jag gå och tänka över dagen som gått och resten som kommer. Eller bara njuta ljuset, grönskan och höstvärmen.
Idag hade vi utedag med hela skolan och mer exemplariska elever kan jag bara inte tänka mig. De var toppen! Tillsammans med en kollega höll vi ställningarna på en station vid gravfältet. Vi hann prata om passioner i livet. Vad kan vi brinna för? Jag inser att jag saknar de passioner jag haft. Jag saknar min diktning. Kärleken. Att översätta Rumi. Musiken. Danmark.
Min väg här framöver i livet är otydligt skriven. Jag önskar att jag kunde finna en väg fram till glädje och flöde. Det vore så härligt att ha en något så när utstakad väg att gå. Kanske hittar jag passionen igen. I en trädgård kanske. I ett hus. I en gammal kärlek? Knappast troligt. Fast gärna.

Eller är det rallykörning jag ska ägna mig åt? Att åka snabbt på grusvägar i skogarna runtikring? Kanske det! Eller snickra mer? Det är roligt att hyvla i trä. Jag gillar att titta på den danske Frank som är bonde och snickrar på sin gård. Jag är fascinerad av hans sätt att arbeta i trä. Så påhittig och säker. Nå, nu är min list i alla fall klar för fastsättning i väggen. Jag limmar. Det blir bäst. Och jag kan vara nöjd med att listen äntligen är på plats, efter ett par år utan. Lite lim, silikon och sen klart. Tänk om livet skulle vara så enkelt att fixa.