Det är passande att årets första snö kommer just idag. För tio år sedan låg det ett tunt lager snö på marken med. Jag minns det tydligt och klart. Fast det var på en annan plats, i en annan tid. En annan typ av snö. Mycket tunnare. Mycket mer finkornig. Och ändå snö, som om snön lagt sordin på livet. Och det hade den ju med.
Snön idag blir en påminnelse om den dagen då för tio år sedan. Den dagen är för alltid inristad i minnet. Jag minns allt så tydligt och ändå är det så länge sedan. Det var i gryningen, då en människas liv tog slut. Inte dramatiskt och plötsligt, utan stilla och väntat. Ändå dramatiskt och oväntat.
Jag ska åka hem idag och har inga vinterdäck på. Det ska bli varmare och börja regna. Sen.
Härligt med snö men oturligt när vi och du ska hemåt. Drar lite på hemfärden, vill egentligen inte alls åka söderut, kan lätt stanna en vecka till. Ska vi det?
Ja gärna! Jag har med mig arbete som måste göras! Vi stannar!