Ännu en söndag i lugn och ro. Har varit på utflykt till havet och tittat på ett hus. Huset var ganska skruttigt och trädgården med. Inget för mig, även om det är frestande att både bo nära havet och nära Handen.

Jag skulle kunna ha en båt där och jobba kvar där jag är. Men nackdelar finns med huset, som måste ses om och fixas med. Och jag skulle inte ha plats för mitt badkar där. Stor nackdel. Men så skulle jag ju ha havet att bada i istället…. ha ha ha… Fint var det att sitta mitt i kalla blåsten med varm choklad och hallonbulle och fantisera om att jag bodde där.

Söndag. Undrar var jag ska hitta mitt boende, det är som en följetong. I stort sett varje helg och ibland mitt i veckan går jag på visningar. Än är jag inte desperat i alla fall. Men funderar mycket på vad som är rätt just för mig och tiden jag är i. Fyller snart 61 år. Inte purung längre, fast jag känner mig ändå ganska ung. På hemvägen åkte jag förbi en antikaffär. Tänk vad mycket som finns i närheten och som jag aldrig tidigare sett förut. Där såg jag den tänkande sjöjunfrun, en porslinsmoj att sätta i en skål med vatten och stoppa blommor runtom i hålen. Gjord på Gefle porslinsfabrik. Jag köpte inget. Jag ska inte ha flera saker i mitt liv, förrän jag vet var de ska vara.

Men i veckan kunde jag inte låta bli att köpa en ny oljemålning. Lekande barn som gungar, målad av Lars Berg för länge sedan. Den påminde mig om barndomen, när vi gungade ute på gården. Och som jag ser mina barnbarn gunga ibland. Med fart. Vågat. Ibland övermodigt. Och härligt med farten och spänningen. Tavlan står kvar hemma hos konstnären tills jag har en vägg att hänga den på. Undrar var det blir… helst innan det blir dags för äldreboendet. Och mellan visningarna jobbar jag och går på undersökningar och uppföljningar. Har fullt sjå att ta hand om mig. Ingen nära relation i sikte. Det skulle ju vara fint med en kärlek att dela tankarna med. Men det verkar inte vara skrivet så på min livskarta. Jag vet inte mycket om min framtid. Det är där jag är just nu. I mitt Här och Nu.