Till sist sätter jag en gräns för mitt letande efter en ny bostad. Jag väljer mellan två lägenheter med visningar samma dag. Jag bjuder på båda. En trea och en tvåa. Vad behöver jag mest just nu? Trivsel och närhet. Och snarast tillgång. Jag har bråttom nu.
Plötsligt ser jag mig i den ena lägenheten. Då är det bara att följa impulsen vidare. Bestämma mig. Jag är den enda som bjuder på den och konstigt var det väl inte; den måste helrenoveras. Hur ska jag klara det alldeles själv? Det går inte. Men hjälpen finns där runt hörnet. Jag är så tacksam för den.

Det är mycket att göra med planeringen. Men det kan jag klara. Bestämma och peka. Bara jag tar ett steg i taget så kommer det gå fint. Och jag har så god hjälp av de som ska renovera lägenheten. Av alla parametrar jag hade satt upp, passade lägenheten in på allt, utom att det är ett rum för litet och en våning för långt ner. Men det kan jag klara. Allt annat blir så himla bra.
Jag flyttar tvärs över ”orten”. Hur lång tid kan det ta att gå dit? 7 minuter? 5? Högst.
Huset har hiss. Det är en bra förening med ordning och reda.
Lägenheten har stora fönster och ska få en ny större balkong nästa år. Två rum och kök. Stambytt badrum med fönster. Duschrum. Två toaletter. Utsikt mot sjön, badplats, skog. Kvällssol. Nära till natur och promenadvägar.
Allt ska bytas ut. Nya golv, nytt kök. Ommålade tak och väggar. Nya dörrar. Allt ska bli precis som jag vill och önskar. Fantastiskt att ha en sån möjlighet att bestämma.
Om knappt en vecka, torsdag 30 november, skriver jag på kontraktet och får nycklarna! Gissa om jag ska gå dit direkt och känna att jag äntligen, efter flera år, förhoppningsvis kommer känna mig Välkommen hem!