Så fort jag ska åka hem från jobbet, kommer tankarna på hur det är hemma att få mig helt ur balans igen. Ja ja, huvudet har varit uppblåst som en ilsken ballong hela dagen och jag har inte kunnat berätta om det här för någon där på jobbet, för då skulle alla känslorna komma fram och inget jobb bli gjort.
Jag har ringt chefen för rörfirman och till förvaltningsmannen nu. De ska komma och titta på elementen. Jag hade svårt att prata med dem också utan att tjuta. Jag är både arg och ledsen, helt hysterisk har jag varit! Kanske passar jag på att vara arg på alla män också samtidigt, alla män jag är besviken på, både hantverkare och före detta-män. Alla frånvarande män. Och alla besvikelser och gånger som saker inte blivit som jag velat. Allt fult som stör och som jag inte står ut med. Att vara riktigt missnöjd för allt som är! Inte bara svälja och tacka och ta emot, som jag gör ibland med vissa saker.
Idag har jag verkligen velat vara som tre år och få vara arg, skrika och gråta och samtidigt bli hållen av en stark, varm, trygg famn som säger till mig:
– Såja Dana, allt ordnar sig. Lugn, lita på mig, jag fixar det här!