Tillbaka till arbetet igen efter långa jullovet. Bilderna från USA har jag inte helt tittat på, även om de nu är nerladdade till datorn. Allt tar tid. Orken är inte här helt, är inte frisk än. Blir jag någonsin som jag var? Kan undra. Går dessutom fortfarande med en krycka om jag ska gå en bit ute. Har en bakercysta. Tyvärr kan jag inte åka skridskor i år. Tänk om jag aldrig mer kan? Fy så tråkigt. Och livets villkor är sådana, någon gång är det sista gången för olika saker. Vi vet bara inte när det inträffar. Skulle jag njutit mer förra året om jag visste att det var gången? Jag tror inte det går att tänka så.
Utmattningen finns och jag får hela tiden kalkylera med vad jag klarar av och inte. Nu arbetar jag heltid igen. Då är det jobbet som orken får räcka till. Fattar inte att jag skulle kunna gå i pension redan nu, fast då blir pensionen för liten för resten av livet. Ja, jag orkar klaga. Inte trodde jag livet skulle bli så här… Men livet är gott med. Tur det.
Har fått kontakt med en snickare som kan göra klart i min lägenhet. Det vore toppen att få hjälp igen. Det har legat nere sedan lång tid. Och jag är gladare. Och jag ska jobba mindre i skolan snart. Det är bra. Och våren är nästa årstid. Det finns alltså bra saker att se fram emot. Och vart ska jag åka nästa gång? Blir det till USA igen eller Danmark? Antingen eller?