Vad skönt det är att vara hemma och inne en snöig vinterdag. Jag satte ut fågelmat, fast de vet inte om det än. Jag har inte matat dem förrän nu. Inte förrän nu har jag fixat det. I dag städade jag i ett skåp i köket med. Saker åkte in där vid inflyttningen, huller om buller och först nu gjorde jag det jag tänkt på länge: städade och sorterade, slängde och hittade. Allt behöver komma till sina rätta ställen. Jag går omkring här och letar och letar annars. Det gör jag ändå förresten.
Jag gick ut en stund med för att skotta bilen. Bäst att göra det en bit i taget, för i morgon bitti har jag varken tid eller ork, måste vila fortfarande, göra lite, vila, göra lite till, vila lite till.

I morgon är det femton arbetsdagar kvar till sportlovet. Kanske ska det bli lite mer byggt hemma då. Kakling i köket, en vägg med skjutdörrar i hallen, lite snickeriarbeten, slipning, tapetsering finns att ta tag i. Som tur är slipper jag byta balkong. Det är det andra som gör senare under våren. Hoppas, hoppas, hoppas det blir av den här gången.

Längtar till min egen tid på heltid. Tills dess jag blir fri, om tre år, så testar jag i mars, april och maj att jobba deltid i skolan. Det är en balansgång mellan att vara sjuk och vara frisk. Att vara sjukskriven utan att försäkringskassan har godkänt det, är dyrt. Att vara sjuk och gå ner i tjänst för att orka, kostar också, men då är jag fri med min tid i alla fall. Kanske blir jag inte friskare ändå. Då spelar det ingen större roll.

Äntligen är det februari med ljusare dagar. Snart vår i sikte. Fåglarna sjöng i alla fall i dag, trots all snö. Det var fint. När sjunger jag igen då? Ingen aning. Inte idag.