Vad behöver jag? Vad vill jag? Hur gör jag det bästa med det som är?
Planerna för det här jullovet ändrades redan de första timmarna efter skolavslutningen. Och sedan hände mer, som inte var planerat. Och vad som händer sedan, är ännu som oskrivna blad. Planerat och oplanerat.
Jag reser inte upp till Norrland som jag tänkte, som jag ville, som jag behövde. Jag är hemma och gör andra saker som jag behöver och måste göra. Jag är i dagarna som kommer och går. Jag gör det jag behöver och följer min lista med det jag måste göra.
Jag minns att jag längtade till friheten med lovet. Nu längtar jag till vardagen med det förutsägbara. Konstigt! Kanske bäst att inte längta alls då. Bara ta det som är och tröstar mig med att allt dåligt tar slut. Tyvärr tar också bra saker slut. Hm…