Första dagen i skolan klar. Satt bara på möten. Är alldeles öm i baken, ovan att sitta så mycket. Sängar är mjuka. Stolar är hårda.
I morgon har jag lektioner igen och det ser jag fram emot. Jag vet väl ungefär vad jag ska göra. Det är många andra saker också, som ska ordnas med och det är bara att ta tag i det, så gott jag kan.
Jag vet redan nu att jag är trött på att gå vägen ner till bussen. Jag tycker inte om trafiken och slasket och alla ljuden. Att sitta och läsa på bussen gick bra.
Hemma tar jag bort julsakerna och släcker ljusen. Jag vill ha tillbaka vardagen. Och ha någon som håller om mig så jag kan gråta ut riktigt ordentligt. Var finns du?