Oj vad jobbigt att putsa fönster. Bara två. Inget mer. Tar en evighet, för jag måste vila emellan. Men nu är det gjort. Årets putsning. Det var länge sedan sist. Luftspaltens skydd får jag be om hjälp av fastighetsskötaren att sätta tillbaka.
Ingenting går fort. Allting går långsamt. Jag går långsamt. Jag tänker långsamt. Jag gör saker långsamt. En del gör jag inte alls.
Undrar om jag kommer tillbaka till den jag var en dag. Eller är det kört? Har ingen aning.
Dessutom ser jag dåligt och hör dåligt. Nya glasögon är beställda och uthämtade. Dags att gå till hörselkontroll igen, behöver nog en ny hörapparat med.
Herregud vad jobbigt det är att vara i förfallet.
Och så ska jag lära mig att hantera glasögonen med. Ett par progressiva och ett par terminal.
Låter som om det är i helt andra kontexter.

Fredagskväll snart. Ska jag fundera på min Vaggvisa kanske? En stämma? Det är säkert bra för mig att sjunga lite. Om jag kommer dit, vet jag inte. Jag kanske somnar innan.