Alarmet på mobilen ringer. Det är dags att vakna, fast jag redan varit vaken flera timmar. Jag har en tid att passa, trots att det är söndag, vilodag. Jag ska till kyrkan. Det är dags att gå dit igen. Jag längtar, skulle jag faktiskt kunna säga.
Jag längtar till annat med. Det är nog bra för mig att inte lyssna så mycket på det, utan se mig omkring där jag är och inte längta bort så himla mycket. Längta inåt istället.
Igår målade jag bilden som jag hade haft i huvudet några dagar. Det finns en riktning i den. Den vill säga mig något. Jag är inte riktigt säker på vad.