På väg hem från jobbet slår det mig att jag verkligen lever i helt olika världar.
Jag har min skolvärld. Den är till vardags fast och bestämd och rör sig bara planerat ibland. Såklart kan det oväntade också ske. Absolut är det så. Vi håller ihop och stöttar varandra när vi behöver oftast med.
Så har jag mitt oftast ensamma hemliv, som mest består av att diska, städa, tvätta, stryka, sköta katten, handla, sova, äta, se på tv, skriva. Inte särskilt stimulerande eller kreativt. Bara ibland. Då lyser jag upp som en strålande stjärna.
Jag bearbetar mycket som händer i mitt liv med. Det är ytterligare en värld som finns för mig, min inre värld med minnen, framtid och andlighet.
Att prata med och träffa mina barn är ännu en dimension av min tillvaro.
Hemsidan och bloggen lever sitt eget liv. Som en egen värld. Här hör jag också hemma. Här får jag prata med andra och andra tar kontakt med mig. Jag får vara med om sånt jag aldrig förr gjort. Till exempel blev jag intervjuad i Hemmets veckotidning en gång. Jag fick kontakt med ett bokförlag som vill ge ut mina dikter. Och nu ska jag få vara med i en radiointervju på fredag. Producenten var envis och gav inte upp. Jag tycker det låter spännande, jag vill se hur man gör radio. Att jag ska vara med och prata är väl bara nödvändigt för att det ska bli något. Vågar jag? Jag vill våga!