”Hun havde læst Palle alene i verden. Han havde hørt stilheden i bogen. Bag tegningerne, bag teksten, bag bogens tilsyneladende ensomhed havde han hørt den vederkvægende stilhed i en by, hvor alt hviler.”

Peter Høeg har läst barnboken ”Palle alene i verden”. Det gör mig glad på något sätt. Han har sett och hört något i den boken, som ingen annan jag vet har gjort.
Att som Kasper Krone kunna höra inre stämningar, tonarter och vilken musik som spelas i andra vore ju fint. Nej, förresten. Jag vill nog hellre höra tystnaden.
Jag tycker mer och mer om ”Den stille pige”. I början var den himla svår att komma in i. Nu längtar jag till att sitta i bussen eller på tåget och sitta och läsa i den.
Tur att den är svårläst. Och lång. Och har små bokstäver. Då räcker den längre.