Ikväll blir det fullmåne kl 20:23:14 och jordens avstånd till månen är 375.551 km just då.
Jag kan inte se den om jag inte går ut; huset bredvid står i vägen. Jag får nog ta en månskenspromenad.
Idag blev jag trött på att hela tiden behöva köpa ny färg till skrivaren. Den vill inte skriva ut med svart, om någon annan färgpatron är slut. Jag köpte en laserskrivare istället. Den håller längre och skriver inte ut med färg. Och den fungerade direkt med trådlös kommunikation med datorn. Fantastiskt. Enkel och bra är den.

Utanför på balkongen hänger jag en talgboll till småfåglarna. Jag tycker om att titta på dem där. Helst skulle jag vilja träna upp en talgoxe att äta ur handen på mig, som ett par fåglar gjorde i min gamla lägenhet. Men det är för kallt att stå ute på balkongen och träden är för långt borta.

Inne blommar en kruka med de sista julhyacinterna. Det luktar gott och granen står kvar fortfarande och lyser upp. Min fina gran och fina hyacinter!

Jag har flera projekt på gång. Det är flera inblandade och jag har inte överblicken. Inte heller orken att komma vidare. Jag vet inte hur det ska gå med något. Konstig känsla att vara i. Jag står liksom stilla. Vad står energin till? Finns det en bestämd väg att följa? Kan jag vara tålmodig och skaffa mig överblick? Ta ett eller flera steg tillbaka och begrunda vad som sker?
Klart är att när jag bara har mig själv att ta hand om, då blir det lättare. Men ändå inte alltid färdigt.
Men jag har tränat på rehabgym två gånger i veckan sedan november ungefär. Jag har blivit starkare. Men nya hälso-orosmoln dyker upp. Och jag kan bara vara i det som är.
Och sova, äta nyttigt, gå ner i vikt. Jodå, det är också en väg att gå. Ännu ett projekt.
Eller ett sätt att leva.