Stannar hemma och inne idag med, trots att det är måndag och arbetsdag. Har lite snuva och har nyst igår. Kan lika gärna vara pollensnuva och dammnysningar. Men att vara hemma från jobb och isolerad från andra människor är påbjudet av solidariska skäl. So be it!

Har glömt att köpa nya talgbollar. Småfåglarna har inte glömt. De letar efter mat här vid balkongräcket. Nya balkongen dröjer, kanske om ett år, beslutet har fastnat i hyresnämnden. Konstigt ställe för utdömda balkonger. Att putsa de smutsiga balkongfönstren är förenat med livsfara. Men det kan ju allt vara numera. Och det är ju bara tre våningar ner till marken.

Vad är livsviktig sjukvård idag? Allt förändras i krisen och till nya prioriteringar. Känns sådär. Dö av covid-19 eller av annat? Tja, det återstår att se. Går utredningen om varför jag inte mår bra vidare eller inte?
Tills dess – en måndag hemma i isolering i väntan på två symptomfria dagar. Eller är det ändrat med? Resten av livet ensam och isolerad? Ja, antagligen. Eller gå i kloster? Eller starta ett kollektiv för ensamma gamlingar?

Konstiga tankar så här på morgonkvisten. Jag kan ju alltid brodera vidare. Ett bryderi, för det är så komplicerat bitvis. Och träna. Städa. Laga mat. Baka bröd. Lyssna på musik. Dansa lite. Lära mig spela ukulele. Se på tv tills jag mår illa. Tvätta. Nå bmi 27. Lättare sagt än gjort. Inte dricka alkohol. Inte äta sötsaker. Det är helt ok. Just nu är det hälsan som gäller, för andra och för mig. Allt annat är opassande och för komplicerat.
Solregnet 18 mars var fint.