”Du puster min oro væk med et kys.” skrev Anne Linnet i sången På stenede veje.
Jag ska ut på stenede veje. I alla fall ut på asfalterade vägar. Jag vill också ha en kyss som blåser bort min oro. Jag är jättespänd på hur det kommer bli. Kommer jag vakna i tid, hinna med tåget, kommer tåget fram, får jag gjort allt jag vill och helst lite till?
Väntar, väntar, väntar, väntar. Nej, här finns inga kyssar. Jag får gå här med oron.
Hej Dana! Lycka till i Danmark. Jag har läst nästan allting om dig – och det har varit mycket intressant och roligt. Jag tycker mycket om dina dikter också. Var själv specialpedagog på mellanstadiet i nästan 20 år. Hade gärna velat bli talpedagog också men hade nedsatt hörsel så det gick inte. Jag blev kantor istället och det är jag tacksam för nu när jag är pensionär. Denna helgen har jag haft två gudstjänster, två dop och ett bröllop. När jag har julottor brukar jag gå upp vid tretiden på natten, så jag känner med dig.Konstigt nog fungerar man efter ett tag trots att det är så tidigt.Vakna i tid gör du säkert, frågan är väl om du kan sova något överhuvudtaget.
Hej Musikanta! Tack för dina ord! Vad kul att du har läst nästan allt, inte ens jag orkar göra det. Ingen kan göra allt, alla kan göra något, du blev kantor och jag talis. Du kan spela jättebra, inte jag.
Alltså, jag var inte orolig för att inte kunna sova. Sova kan jag göra sen. Men att vakna är värre, jag avskyr att försova mig och missa tåg, särskilt när jag har en lunch inbokad kl 12 i Köpenhamn. Hoppas jag hinner dit i tid!!! Vi hörs!