Jag kænner mig helt bortkommen och ensam hær i storstaden. Jag har funnit mitt vandrarhem, hæftigt att bo på fjortonde våningen med en andløs utsikt øver staden. Men jag behøver inte tiden hær, jag vill egentligen bara åka till Ishøj och se på skagenmålerierna och sen åka hem. Nu har jag massor av timmar att førdriva hær. Och snart tar min køpta internettid slut. Jag ær så ensam utan min dator. Datorberoendet ær stort. Jeg og min computor er ikke længere et med hinanden. Ååååh, suck!