Jag är här i Danmark, sista veckan. Och jag tänker annorlunda tankar. Det är riktigt märkligt att tänka olika, på tvärs. Men hur det blir med det, vet jag inte. Jag vill inte rusa fram i blindo. Det är något jag skulle ha gjort för riktigt länge sen, men då var jag inte alls mogen för det. Och nu är jag väl helt övermogen….
Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag hade gjort det då? Om jag hade varit frisk nog i sinnet? Om inte om fanns…

Jag tänker också på min framtid. Har jag någon framtid? Klart jag har, men vad vill jag fylla den med? I mig ekar en tomhet. Och det är ok. Efter pensioneringen har jag egentligen bara tänkt på att jag ska resa till Danmark, fast i åtta veckor. Nu blev det tre av två olika skäl. Så kan det gå. Snart är jag hemma igen till det som också behöver göras.

Framtiden… som jag bestämmer. Som ”ödet” eller ”slumpen” bestämmer. Som kommer oavsett vad jag än bestämmer. Planering är ett otyg. Leva i nuet är finast. Och att ta det som det kommer är en förmåga jag till tider har. Flexibilitet kallas det. Låta dörren stå öppen. Och fönstret. Bra med lite korsdrag!