Å, så intensivt det är på jobbet just nu. Jag har tusen saker att hålla reda på. Massor av information att komma ihåg. Massor av besök att göra ute på skolor och träffa personal och elever i dagarna framöver. Och så allt annat som händer på skolan som jag ska ordna med, oj oj oj… Jag har inte tagit rast mitt på dagen alls tre dagar av fyra. Jag bara jobbar och jobbar och jobbar. Har inte tid och hittar ingen annan tid heller. Och snart blir det påsklov. Då blir allt kolugnt istället ett tag. Eller hittar jag kanske tillbaka till min egen kreativitet igen? Om jag hinner varva ner. Om jag orkar. Om jag klarar att hålla ihop mig. Om. Kanske.
danajergefelt.com
gestaltterapeut, skrivare, sångare, diktare, tidigare tal/specialpedagog
Skönt för dig att det snart är påsklov. Känner igen mig i dig de sista åren när jag jobbade. Jag jobbade 167% då, 100% som speciallärare i skolan och 67% som kantor vilket innebar att jag ibland jobbade alla dagar i veckan. Nu efteråt förstår jag inte hur jag orkade, men då gick allting i ett.
Men måste du jobba så mycket att du inte ens hinner ta lunch? Du måste kanske prioritera. Eller delegera om du kan. Inte ställa upp och göra saker åt andra som de kan göra själva.
Vad är det som du måste ordna på skolan? Kan inte någon annan göra det? Det är viktigt att du får lugn och ro så du kan fortsätta med ditt diktande. Man måste faktiskt tänka på sig själv ibland och inte bara på andra.
Kram
Hej Musikanta. Mitt liv är nog inte precis som ditt var arbetsmässigt. Jag kan styra min tid till stor del och har väldigt stor frihet på jobbet. Just nu är det bara mycket intensivt. Numera tycker jag mest om jobbveckorna. Inte loven. Ingen kan ta över mina arbetsuppgifter. Jag äter god men hastig lunch med eleverna. Tar bara ingen rast mitt på dagen. Jag får formulera om det jag skrev. Det är snarare så att andra får ta över mina arbetsuppgifter, för jag är inte tillgänglig på skolan alltid i denna perioden. Och mina elever får missa lektionerna med mig då med. Jag slutar tidigare när det passar någon annan vecka istället. Jag är egentligen en lat människa och skulle aldrig orka jobba så mycket som du gjorde. Min kropp skulle vägra direkt. Tack för att du bryr dig om hur jag har det.
Kram från Dana