Jag sorterar mammas och släktens gamla fotografier från Tyskland. De låg huller om buller i olika påsar och lådor. Tänk att de funnits hos mamma i så många år utan att jag visste om det. Jag förstår det bara inte. Ett par av albumen visste jag något om. Jag fick överta dem för ett par år sedan. Jag har frågat mamma vilka som bilderna föreställer, som tur var, redan då. Idag är det svårare att fråga och få svar. Men vi är båda glada att titta på bilderna och dela dessa gamla minnen. För mamma är det märkligt att titta på bilderna, det är som att öppna olika kapitel från hennes tidigare liv och hon säger att det är konstigt att se på sitt liv så här, efter så många år. Är det verkligen från samma liv?

Nu sitter jag här och lägger fram bilderna systematiskt. Har tömt lådor och kassar.
Därefter delar jag upp dem i olika högar:
– äldsta bilderna från ca 1895 och fram till ca 1920
– bilder som är rakt avskurna
– bilder som är ojämnt skurna i ett mönster
– små porträttbilder, typ passfoton
– bilder som har märken på baksidan efter att ha suttit i något album
– klassfoton

Sedan lägger jag de rakt skurna bilderna upp och ner och ser om jag kan finna likadana stämplar, bokstäver och siffror på bilderna och parar ihop dem efter storlek och olika gul-vita nyanser. Förvånansvärt många bilder gick att para ihop med hjälp av baksidorna. Då vet jag att de hör ihop i samma kopieringsrunda.
Efter den sorteringen, vänder jag på bilderna och ser vilka motiv det är och hittar bättre rätt i andra sorteringen. Nu blir det tydligare vilka bilder som är från samma fotorulle.
I tredje sorteringen tar jag fotografierna och lägger dem i högar efter vilket årtionde de togs, fram till 1970-talet. Inser att svartvita fotografier håller bättre än färgbilderna.
Nu har jag de bilderna med räfflade sidor att sortera i olika årtionden kvar.

Det är verkligen belönande att gå igenom bilderna. Släkten blir tydligare. Jag hittade till exempel ett vykort, skrivet till min mormors halvsyster Pauline, skrivet av mormors pappa Christian 19/5 1910. Vilken tur att det finns kvar. Framsidan föreställer min mormors familj, hon är bara 4 år då. Det är den enda bilden som jag funnit på hennes pappa. Han dör 1923, flera år innan min mamma föds. Att se hans handstil rör mig. Att veta att han är på en kurort för lungsjuka med i Berlitz Heilstätten. Familjen kom dit och hälsade på 1910. Det är verkligen som att lägga pussel med alla foton och informationer som är skrivna här och där. Och jag lär mig om 1900-talshistoria, om livet i Tyskland för de vanliga människorna. Så intressant!

Men var lade jag bilden från ca 1895 egentligen? Min mormors mors första familj vet jag nu att det är. Spårlöst försvunnen. Det irriterar mig. Säkert la jag den på ett smart ställe och glömde var det var någonstans. Väl gömt. Typiskt! Nå, den dyker väl upp igen så småningom.