Jag har sovit riktigt bra i natt. Och värmen i huset är skön, jag kan stänga av lite element nu istället utan att det märks. Kisse är ute. Han ligger väl och trycker någonstans då, han är inte direkt någon nyfiken runtomkringspringande katt. Nej, han lägger sig ner och väntar tills jag ropar in honom, eller så sitter han ute på trappan och väntar snällt.
Nu finns det varmvatten igen och jag kan diska. Jag struntar i att köra ut och handla. Jag är som kisse, jag är en stugsittande kattkvinna som helst vill vara inne i värmen. Jag sitter här tills någon ropar. Då kommer jag kanske. Hemma är bäst.
danajergefelt.com
gestaltterapeut, skrivare, sångare, diktare, tidigare tal/specialpedagog
Tur att du har kissekatten. Annars skulle det väl bli lite ensamt i stugan. Är man van vid att mycket folk omkring sig är det väl skönt att vara helt ensam och koppla av några dagar. Men inte för länge. Jag behöver bara vara hemma ett par tre dagar utan att se någon annan än MM som kommer hem efter jobbet innan jag klättrar på väggarna.
Jag tycker om ensamheten. Fast nog vill jag som katt bli klappad på. Det händer aldrig numera. Det saknar jag varje dag. Kärlek och smek. Suck!