Nytt år, nya löften? Nej, inga löften, det räcker med ett nytt år.
Jag kan skriva, släktforska, resa till Tyskland och Danmark, se på tv, träna, fotografera, sköta hus och trädgård i norr, översätta mer av Rumi, vara god man ett år till, vara tacksam för allt som är.
Men kan jag ge ut mina sånger i ett gott skick i år?
Sy något?
Sticka igen?
Brodera klart kudden?
Sköta om min hälsa bättre?
Skriva boken som jag så länge tänkt?
Öva att spela piano och flöjt tillräckligt bra?
Göra klart, avsluta påbörjade projekt?
Det vet jag inte. Troligen inte. Saknar liksom lust och energi.
En del av mig själv, har jag tappat bort genom åren. En del förmågor och intressen kommer inte tillbaka. Inte heller vänner som lämnat. Tomt är det. Lika bra att vänja sig vid tystnaden och bli tyst själv.
Jag skulle behöva gå igenom allt jag äger och har, för att kanske få mer överblick och ro i mig. Bara att sätta igång, även om jag har svårt att göra mig av saker. Jag är ju en samlare. Javisst ja! Det var ju det jag skulle göra nu i vintertiden. Gå igenom källaren och det extra förrådet jag hyr. Och sortera släktforskningens brev och foton i bättre, stapelbara lådor.
Jag har att göra alltså!
Men vem blir nästa gästbloggare här på hemsidan? Den får gärna höra av sig till mig.
Gott nytt år Dana! Jag kan känna igen mig i både behovet av och planer på att rensa och sortera upp och ut! Att det är något som bromsar! Jag vet inte för min del vad det är? Men för mig brukar det vara så att plötsligt tar jag tag i något och känner mig nöjd. Men oftast är det de mindre sakerna. Det stora väntar jag med!
Kram till dig Dana
Tack raring och Gott nytt år! Ja, visst är det svårt! En del har det så lätt med att rensa ut. Mina barn till exempel. Jag känner igen mig att börja med det lilla och kommer aldrig fram till det stora. Men kanske idag? Får besök imorgon och det ger mig ofta en välbehövlig starthjälp. Har köpt ett par extra lådor att sortera släktforskningen i. Den tar plats! Kram till dig med!
Fantastiskt, du har redan sorterat släktforskningen i stapelbara lådor – storverk! Tänker på mina halvfärdiga broderier, vad i all världen får mig att spara dem? För 30 år sen hade jag lusten att påbörja något – vad är det för slags pliktkänsla som manar mig att slutföra det? Hellre börjar jag väl på ett nytt broderi? Nä, ingen lust till det. Bättre att sörja min avbrutna relation till min broderipåse och låta den gå hädan kanske…
Man kan ju avsluta saker utan att vara klar med dem. Vilken lättnad!
Sagt av en som tvingat sig igenom många böcker, men som börjat så smått att ge boken 10 sidors chans….
Ja, fantastiskt bra! En del låg redan i lådor… ärligt talat, men matchade inte till att staplas. Tre nya lådor gjorde susen! Ja, man kan undra allt vi sparar på. Till en dag då det regnar kanske. Jag började brodera igen under pandemin, men slutade rätt fort igen. En del är bra på att göra klart vad andra påbörjat. Fråga dina vänner om någon vill ha dina broderier. Under kan ske! Hellre ge bort än slänga. Tack för idag. Vad fint att få besök!