Jag har haft ångest mest hela dagen. Det är jobbigt. Jag har suttit på mitt arbetsrum och tagit tag i saker som ska göras och det är mycket, men en sak i taget är det enda som går att göra ändå. Jag har hållit mig undan från andra människor och bara gjort det jag verkligen måste.
Ett par av de som jag har träffat idag, verkar inte heller ha mått särskilt bra, och jag inser (återigen) att jag har dåligt skydd emot andras ångest, jag är som en svamp.
Emellanåt märker jag att jag sätter på mig den glada, trevliga masken som jag kan ha ibland. Javisst är jag äkta trevlig oftast, men nu känner jag att det är som ett spel. Tur att jag märker det i och för sig. Det gäller att vara medveten om vad man gör, tänker jag. Och sen är det de trevliga och rara människorna jag har träffat idag, som hjälper mig att glömma hur jag har det. Trevliga och rara människor är som balsam för mig när jag har det så här. Jag glömmer bort mig själv och hittar tillbaka till min äkthet då. Tack för att ni finns!