Dagen då jag inte bloggade, då gick jag ut i skogen. Det är märkligt vad naturen kan vara rik på upplevelser. Jag skulle titta efter ett springspår för eleverna till nästa vecka. Jag gick det vanliga elljusspåret.
Först ser jag massor av små fågelungar, koltrastar, som precis lärt sig flyga lite. De står lite vilsna på marken och vet inte riktigt vad de ska göra. Sen ser jag en jättelång, silverfärgad orm ringla sig över spåret och in i snåret, för att gömma sig för mig.
Efter det kommer en kopparorm fram på vägen.
Jag är inte lika rädd för ormar, som jag är rädd för spindlar. Jag har hört att rädslan är större för antingen det ena eller det andra. I mitt fall stämmer det. Sist rusar en ekorre förbi.
Promenaden gjorde mig gott. Jag såg också de första utslagna blommorna av kinesisk gulros på en bilparkering vid tågstationen. Mmmm, fina rosor! Doftar gott!
Nu är det en ny dag. Jag ska köpa lite blommor till mina rabatter. Blommor är bäst! Och alla gästbloggare med, ni är som blommor ni också! Tack för att ni har skrivit här. Får se om det blir en till före sommaren. Kanske, kanske inte.
Men schlagerfestivaler är ingenting längre. Inte heller andras prinsessbröllop. Fast jag tittade en del på det, på min danska tv-kanal igår. Bra att i alla fall hon fick sin prins och han sin nya prinsessa.
Det är rätt fantastiskt! Sen jag började blogga ser jag världen med andra ögon. Kameran hänger med var jag går. ”Är det något att skriva om i bloggen månne?” eller ”Det där motivet skulle nog göra sig i bloggen”.
Det är väldigt konstigt i alla fall hur mycket man upptäcker i naturen som man kanske inte skulle fäst någon större uppmärksamhet vid tidigare.
Jag har alltid fotograferat. Men numera bara till bloggen. Däremot går jag inte alltid ut i skogen. Och mycket sällan ensam. Fast det är nog då djuren visar sig, när inget prat skrämmer bort dem.