Hur ska jag göra??? Säg!

beskrivning
Sussilago gav mig kramar igår över nätet. Då blev jag påmind om vad jag saknar riktiga kramar, för att inte tala om kyssar! Jag har ingen att krama om naturligt här, även om jag tycker många är sympatiska. Vi känner inte varandra så nära än. Jag får krama om mig själv och klappa på mig och säga: ”Såja Dana, du klarar dig!”

Jag börjar tänka på hemresan också. Vilken väg ska jag ta? Över Fredrikshavn-Göteborg eller Grenå-Varberg eller Århus-Sjællands Odde? Planen jag hade, känns inte riktigt bra.
Jag har en reservation på Sjællandsbåten på lördag kl 10. Jag hade tänkt sova över där en natt någonstans. Men vad har jag där att göra? Jag har inte bestämt något än, med någon jag känner där. Jag vill inte vara ensam och köra omkring planlöst. Det känns inte bra just nu i alla fall. Och inte heller att köra den vägen direkt hem.
Eller ska jag söka rätt på en stenabåt och komma fram till Sverige kl 4.45 på söndag morgon? Det känns ju inte heller något vidare. Det mesta är fullbokat nu. Eftersom jag inte har bokat någon hemresa, så får jag betala extra mycket för båtresan. Och så kanske broavgiften med om jag åker över Sjælland. Hm…
Det som kändes så enkelt och lätt hemma i våras, känns nu riktigt tungt och svårt.

Jag behöver få lite guidning här. Lite känsla för vad som är rätt. Känna någon intuition. Bli ledd. Eller efterfrågad. Och jag måste komma hem söndag natt senast, till kisse. Jag kan gärna köra hem i ett streck, på söndag eftermiddag, bara jag får det bra på Sjà¦lland. Annars vet jag inte.
Jag vet inte.
Jag vet inte!
JAG VET INTE!!!

Mennesket ved havet

Här är jag tillsammans med fyra danska ”män”, med hjärtan av sten. Eller cement.
Det hjälper inte att jag ropar: ”Hallå” och vinkar. Det blir ingen kontakt. De bara stirrar ut mot havet. Stora! Mäktiga! Oåtkomliga! Och ändå fantastiska att se.
De finns i Esbjerg. (”Mennesket ved havet” av Svend Wiig Hansen)

Jag har låst mig ute från mitt rum. Var ska jag sova i natt? Ännu en fråga utan svar.

4 svar på ”Hur ska jag göra??? Säg!

  1. Hallojsan lilla Dana – utan tillfälligt hem (nu igen!!! Hur bär du dig åt…? 😉 ) Nu har jag läst dina bloggar som du skrivit sedan du anlände hit. Har väl egentligen inget direkt på hjärtat, utan ville mest säga att du verkligen lyckas med konsten att skriva om alldeles vardagliga ting o tankar, kryddat med finess och stor inlevelse. Lite som Lundell. Vet inte om du gillar honom, men han har det samma konststycket att kunna skriva om en helt vanlig dag i tvättstugan eller om en tur ner till snabbköpet, och ändå få det att låta så himmelens intressant att läsa om..!!! Det är ju hur kul som helst att läsa om ditt ”ödesbevandrade” liv… =D

    Dk rules ok!

    Kramar Ancan

  2. Tjoho! Vad kul att höra! Det är som du har gått en kurs i textanalys!!! Fast med ett mer jordnära sätt att beskriva texten på.
    Skammens rodnad lyser på mig, att jag slängde igen dörren så där igen. Jag ska inte ha såna lås på dörren! Det är bara så.
    Tur att jag har dig här som hjälpande vän och tröst!
    Det er for vildt-tröjan som Paulina har, finns på Tiger, vid Telefonplan. Den MÅSTE vi köpa!
    Knus!

  3. God morgon!

    Ja, for morgonen er den finaste tidi. Du hev vel hà¸yrt Fred Åkerström med ”Jag ger dig min morgon”? Slike morgonar vil eg à²g ha. Men då må eg finna kjà¦rleiken fyrst. Eg er, liksom du, på jakt etter honom. Men eg er berre 20, kva veit vel eg um kjà¦rleik?

    Eg skal ikkje be um å låna gitaren meir. Eg veit presis korleis du kjenner det, og ein gitar er som ein gamall ven, han skal ikkje få sitja på kneet til kven som helst! Nei, ha gitaren for deg sjà¸lv.
    (men eg kjenner meg priviligert som fekk spela på’n!) 😀

    Det er fint å ha slike som deg her på kurset, og Henrik, alt det som me tala um i går, eg tykkjer liksom at de passar litt på meg. Og eg på dykk. Og det er godt. Me er alle litt sarte og langt heimefrå.

    Kva med å festa alle nyklar til kroppen? I eit band av noko slag? Hoppast det ordnar sig!

    Helsing Kristin, som gler seg til å koma heim.

  4. Kà¦raste Kristin! Vi ska prata sen om gitarren. Och om allt det andra.
    Jag har köpt ett nyckelband nu, som ska klämmas fast i dörren varje gång jag stänger den.
    Jag längtar inte hem än.
    Varmaste kramar!
    D.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.