– Og hvad så der?
– Det er i nederen.
Jag är på ett så helt otroligt trist vandrarhem i Fredriksværk. Rummet har en våningssäng och rymmer sen inte egentligen något mer utrymme. Det är högst 80 cm på sidan av sängen. Inget mer. Jag får knappt plats. Det luktar också rök och fönstret åker bara igen, saknar spärr. Vandrarhemsvärden är svensk och tycker jag är konstig som vill tala danska i Danmark. Internet som är gratis, är en trist gammal dator vid kontoret, uppsatt på en ranglig hylla i ståhöjd, smutsigt och otrevligt. Helt ulækkert! Kommer inte in på mejlen heller av någon anledning.
Det har åskat och regnat. Min fyra år gamla digitalkamera börjar ge upp och vill inte så mycket mer. Ingenting är bra. Jag storgråter ikväll. Och tittar på At græde i kor.
Är det så här trist för att jag ska ha lättare att lämna Danmark, med dåliga sista upplevelser? Antagligen! Jag ska aldrig komma hit mer igen! Aldrig!!!
Nu får jag ge mig ut att leta upp ett oskyddat trådlöst bredband. Sen bara sova och glömma denna trista värld en stund.