Det är faktiskt väldigt jobbigt att skriva en bok. Jag märker det nu. Jag har hållit på med ett bokprojekt i några år, vid några olika tillfällen. Så glömmer jag bort att skriva, för annat händer och blir viktigare. Lusten försvinner. Projektet läggs på hyllan. Det känns bara jobbigt och svårt och oöverkomligt.
Och nu, när jag börjar skriva igen, försvinner världen och tiden. Det är bra. Jag förstår att en författare behöver dra sig tillbaka och gå in i orden och berättelserna. Jag vet inte om jag har den förmågan. Och så blir jag trött, helt utmattad. Huvudet behöver vila. Ögon och händer med.
Det tar tid att skriva. Tiden är helt avgörande för att få ett resultat.
Jag känner igen mina svårigheter i det här. Jag börjar på olika projekt då och då och sen avslutar jag dem inte.
Boken ska inte ges ut. Men jag behöver skriva den. För min skull. Antagligen blir den aldrig klar.

Går jag in på google translate med det jag skrivit här, blir översättningen till danska inte helt rätt, men skrämmande rätt ändå:

Det er faktisk meget svært at skrive en bog. Jeg har bemærket det nu. Jeg har været i gang med en bog i nogle år, på forskellige tidspunkter. Så glemmer mig væk til at skrive, for andre hænder og bliver mere vigtigt. Incitament forsvinder. Projektet vil blive lagt på hylden. Det er bare hårde og vanskelige og uoverkommeligt.
Og nu, da jeg begynde at skrive igen, forsvinder verden og tid. Det er godt. Jeg kan forstå, at en forfatter er nødt til at trække sig tilbage og gå ind i ord og historier. Jeg ved ikke, om jeg har den evne. Og så jeg træt, helt opbrugt. Hovedet brug for hvile. Øjne og hænder med.
Det tager tid at skrive. Den tid er helt afgørende at få et resultat.
Jeg kender mine vanskeligheder med dette. Jeg vil starte på forskellige projekter nu og da og derefter jeg afslutte dem.
Bogen bør ikke gives ud. Men jeg er nødt til at skrive det. For min skyld. Sandsynligvis det aldrig bliver klart.