Jag körde norrut, genom dimman norr om Uppsala och kom fram till mitt kära hus i Norrland. Det är himla kallt och jag har alla element på och ljus och ska börja elda i kaminen strax. Nu är det 12 grader och stigande. Det mesta verkar vara ok, en slang under diskbänken hade lossnat och läckte.
Kisse är glad. Jag är inte glad. Earl Grey-te med socker och whiskey hjälper bara lite. Jag FRYSER! Saknar en vän att prata med. En särskild vän, som känner mig utan och innan. Jag kan också uttrycka det så här: Jag är ensam med tv:n och saknar kanal 1. Så är det också.
– Hallå, hallå…. Var är du, käraste vän och svt 1? KOM TILLBAKA!!!

Och nu faller första snön… klockan är 21.40.