Vad finns det för bra med januari?
Det är kallt, det är mörkt, den tristaste månaden. Ingen favoritmånad alls.
En månad att bara låta gå… Början är svårast, att ta första steget ut till… ja, vad då? Ny almanacka, första måndagen, vårterminen, att städa undan julen, att komma tillbaka till vardagen.
Det blir en begravning med. Sorgetid!
Och bara vänta på att tiden ska gå. Denna ständiga väntan och längtan! Att vänta och längta är mitt liv!
Något att se fram emot kan vara att det är ett H C Andersen-år. Det är tvåhundra år sedan han föddes, i april. Och jag ska åka till Skagen igen. Det är fem år sedan sist. Kören ska sjunga Eskilsmässan igen av Bo Egebjer. Det blir roligt. Den är så fin.
Jag behöver hitta uppmuntran just nu, t ex av årets första tulpaner. Snart är det vår!