Jag har ingen lust att göra något. Jag bara ligger i sängen och gör ingenting. Sammanbiten. Tittar på lite Rebus emellanåt, ett avsnitt jag redan sett. Uttråkad. Mitt ansvar. Jag behöver komma på vad jag ska göra i de närmaste 20 veckorna. Vad kan jag bli glad och känna framtidshopp av? En resa till Danmark blir det i december. Tur det! Och vara i Norrland över jul och nyår. Bra så. Men januari-februari-mars känns som transportsträckor bara. När kommer mitt nya liv börja egentligen? Det är INTE det liv jag har nu.
Gör lite nyttiga saker med för att inte helt förgås. Strängar om gitarren. Skriker lite.
Städar lite. Provar att sätta isolering på ett fönster som dryper av väta. Tömmer skåpet under diskbänken. Det är något som luktar illa där. Måste hitta det. Ska flytta på saker i källaren så att rörmokaren kommer fram att byta rör i golvet där. Det är kallt och smutsigt där.
Saker ligger och dräller överallt nu. Jag har inte brytt mig om att hålla ordning.
Ibland ser jag bara det som är fint här. Och ibland ser jag bara allt som är fult, trasigt, ofärdigt. Idag är en sån där riktigt trist dag, utan ljus, fast solen sken.
20 veckors väntan. En hel evighet!
Visst finns det sådana dagar när ingenting är särskilt meningsfullt. Jag brukar tänka då att jag är glad att jag kan gå ur sängen själv på morgonen och ta en promenad när jag har lust. Och inte har särskilt ont någonstans.
Hur går det med danskstudierna förresten? Har du lagt av med dem? Och dikterna…
Tja… danskan är nedlagd på obestämd tid. Jag kommer resa dit oftare däremot, så det jämnar ut sig. Dikterna kommer inte ut alls. Och jag diktar när jag har inspiration. Inte särskilt mycket nu då.
Du är en optimist får jag känslan av. Jag är helt klart oftast en pessimist, i alla fall i mitt eget liv.