Jag tycker att kaoset brer ut sig här hemma mer och mer. Många, många projekt är påbörjade och inget tyckts ta slut. Fast inom mig hörs orden: allt som börjar får ett slut. Detta kan både vara till en tröst och till en pina. Nu gäller det att ta tag i alla trådar som finns, följa dem och göra det bästa för att få dem till att ta slut. Vi hjälps åt här med det. Jag är inte ensam som tur är. Det gäller att orka med allt bara. Min kropp säger ifrån när det inte alls passar emellanåt. Jag ser till att vila också. Och jag har ju mitt friskvårdsprojekt som en tråd med. Det som inte ryms så bra nu är att sjunga. Och det kan vara lika bra att låta något vänta. Jag kan faktiskt inte hinna allt. Nu ska jag sy en gardin. Sen ska jag städa, vi får middagsgäster i morgon kväll. Duschrummets kakel ska få silikon omkring sig innan handfatet och vattnet kopplas på igen. Vi ska fortsätta att rensa och slänga gammalt skräp uppe på vinden. Ja, jag har lovat Leffe att slänga mina gamla vänstertidningar från 70-talet. Suck! Jo, jag är klar med dem. Kanske kan jag spara någon bara? Ja, det finns ännu mer att göra. Och allt som har en början får ett slut. Förlita dig på det, gläds… eller sörj!