Nu är det ute helt på stan att vi ska sälja huset och flytta. Vi ska dessutom skaffa varsin bostad. Så är det. Frihetens vindar blåser för oss bägge och vi är helt överens om det här. Vi är inte ovänner heller vill jag också säga. Och bundna till varandra kommer vi alltid vara genom våra barn. Nej, vi kommer inte heller att sluta umgås med varandra. Och ändå blir det så här… Ja, vad vi hittar på… Vad vill man egentligen med sitt liv och hur vet man att det är det man vill? Mina frågor är alltid lika aktuella och visst har jag drömmar om både det ena och det andra. Bäst att ta en sak i taget, även om jag har så bråttom fram i livet just nu, så att jag till och med krockar i stillastående bilar framför mig. I morgon blir det att åka med bilen till verkstad och att punga ut med dyr självrisk. Just nu är det annars min lägenhet som vi håller på att göra bebolig. Och fixa till huset så att vi förhoppningsvis får bra betalt för det. Det är så skönt att äntligen vara beredd att lämna huset. Det har tagit fem år minst att komma hit. Men vi är klara här och då är det inte lika svårt inbillar jag mig än så länge. Svårast är att lämna mina käraste blommor. Fast några tar jag med mig, som Rosen Flora Danica och kinesiska gulrosen och myskmadra och kanske lite annat. Magnolian, snyft, blir kvar. Jag får se den sista blomningen snart.