Man kan väl inte både ha en ny insikt och sen leva på det gamla sättet?
Eller kan jag? Antagligen inte. Det är ett val jag gör. Det ena eller det andra, vilket blir bäst och vad vill jag? Jag måste göra annorlunda, så mycket vet jag.
Hur kommer sig att jag valde det riktigt dåliga alternativet ännu en gång?
Kanske måste jag dit innan jag kan gå åt andra hållet. Kanske. Eller så är det något annat som driver mig. Antagligen gamla spöken och ännu, för mig, dolda agendor.
Nu är tågbiljetten hem fixad, gruppen fulltalig, hjärtat slår dubbelslag. Ångesten är med mig, fattas bara annat. Om en vecka är jag i Danmark igen, om allt går som det ska. Och om jag vill. Jag tror inte på det förrän jag är där. Just nu känner jag mig mest oroad.