Idag är dagen för visning av huset. Å, vad det pirrar i magen. Och nog är det en tyngd där med. Nu är husförsäljningen verkligen utan återvändo, fast det har det ju varit länge i och för sig. Undrar om det kommer några? Kommer våra köpare idag? Kommer de se det fina eller hittar de skavankerna? Huset är ju ändå 20 år gammalt. Jag har tagit mig ett sista bad i mitt privata badkar. Efter visningen är det inte lika privat längre, vad det känns som. Jag tittar i tidningen och tänker på att vi är många som säljer hus och har visningar. Vi är inte ensamma. Det är en tröst. Och alla andra tidigare som har klarat att sälja hus. Det är många det. Så vi ska väl klara det, vi med. Katten ska till Astrid och bo där en vecka. Nu ska de sista smågrejorna bort. Sedan tar väntan vid att tiden ska gå tills mäklaren kommer och vi åker iväg en timme till lägenheten.
danajergefelt.com
gestaltterapeut, skrivare, sångare, diktare, tidigare tal/specialpedagog
Hej Dana! Tycker du har en fin hemsida! Här finns många smultron! Hittade hit när jag letade på porslin… Det där med hus är som en värkande tand! Man kan inte riktigt sova på saken och sen blir det bra… För mej/oss är det åt andra hållet…När ska vi hitta ett hus som har ett bra läge utifrån våra värderingar och önskemål, ett hus som vi trivs med och som inte blir allt för dyrt? Många tankar under ett och samma tak..
Tack Linda, det är alltid roligt att få höra fina ord! Det är inte lätt att finna det ”rätta” stället alltid. Rätt hus skiftar med behoven väl. Jag tycker det är sorgligt att lämna huset OCH det är omöjligt att bo kvar. Leta på, så finner ni huset som ni blir fästa vid och som har möjligheter just för er att bli det rätta. Lycka till!